Syftet med
denna analys, utförd med hjälp av PENG-metoden, är att
värdera nyttan av att 3.000 medborgarterminaler görs tillgängliga
för kommunikation med myndigheter. PENG-värderingen har gjorts
av de nyttoeffekter detta skulle få för de tre huvudintressenterna
medborgarna, myndigheterna och samhället i stort. Antalet 3.000 terminaler
är en preliminärt uppskattad volym. Antalet primärt medverkande
aktörer i ett utbyggt koncept med medborgarterminaler antas vara
ett tiotal statliga Där valsituationer har uppstått vid värdering av nyttoeffekterna har alternativ i underkant valts för att inte skapa en för optimistisk analys. Erfarenhetsmässigt svarar s.k . mjuka nyttoeffekter för den här typen av investeringar för 50 75 % av hela bruttonyttan. Även om det inte är möjligt att "mäta" sådana nyttoeffekter har det ansetts angeläget att åtminstone värdera storleksordningen av nyttan av respektive nyttoeffekt. Att helt bortse från 50 75 % av förväntad bruttonytta skulle dels ge ett missvisande beslutsunderlag och dels sannolikt fokusera ett genomförande på fel saker. Ett genomförande av konceptet med medborgarterminaler beräknas medföra betydande vinster för medborgare, myndigheter och samhället i stort. Vi bedömer bruttonyttan till 1.217 Mkr. Av detta belopp beräknas 377 Mkr vara av karaktären direkt resultatpåverkande. Övriga nyttoeffekter är av indirekt karaktär eller mjuk nytta. De kostnader som krävs för att genomföra konceptet beräknas till 145 Mkr. Nettonyttan blir då 1.072 Mkr. De huvudsakliga nyttoeffekterna för de tre delgrupperna är följande:
Nyttofaktorn, dvs. bruttonyttan dividerad med kostnaderna för nyttan, för utplacering av 3.000 medborgarterminaler är hög (8,4). Detta betyder att vinsten för medborgarna, myndigheterna och samhället i övrigt är betydligt högre än de kostnader som finns. Utifrån ett samhälleligt totalekonomiskt perspektiv kan detta betecknas som en ren vinst. |